För att klargöra denna distinktion behöver vi introducera sociologiska begrepp som skiljer mellan generaliserad tillit (systemisk tillit till främlingar och institutioner) och partikulariserad tillit (tillit baserad på personliga relationer).

Begreppsliga distinktioner inom tillit

1. Generaliserad tillit vs. Partikulariserad tillit

   • Generaliserad tillit: Tillit som sträcker sig till främlingar, institutioner och samhället i stort. Detta är typiskt högre i nordiska länder, där människor antar att andra kommer att agera förutsägbart och hederligt inom den kollektiva ramen.
   • Partikulariserad tillit: Tillit som bygger på personliga relationer, familjeband och nära nätverk. Detta är mer framträdande i Sydeuropa, exempelvis Italien, där tillit ges selektivt baserat på individens personliga egenskaper snarare än deras institutionella tillhörighet.

2. Opersonlig institutionell tillit vs. Personlig relationell tillit

   • I Sverige är tillit mer opersonlig och inbäddad i institutioner, lagar och kollektiva normer. Människor litar på andra för att de följer samma regler, snarare än på grund av en personlig bedömning.
   • I Italien är tillit personlig och bygger på relationella band. Tillit måste skapas genom direkt interaktion snarare än att automatiskt förlänas genom institutionell status.

3. Tunn tillit vs. Tjock tillit

   • Tunn tillit: Tillit som ges till främlingar och samhället i stort, baserad på institutionell integritet och en stark kollektiv etik. Detta är typiskt för Sverige, där människor följer rekommendationer eftersom de förväntar sig att andra gör detsamma.
   • Tjock tillit: Tillit som utvecklas över tid genom djupa personliga relationer och gemensamma erfarenheter. Detta är vanligare i Italien, där tillit inte antas utan måste förtjänas.

Illustrativt exempel: Att låna ut pengar i Italien vs. Sverige

• Italien (partikulariserad/relationell tillit): "Jag lånar ut pengar till en vän i Italien eftersom jag litar på personen som individ. Jag litar inte nödvändigtvis på en främling eller en institution, eftersom tillit byggs genom personlig bedömning, gemensam historia och lojalitet."
• Sverige (generaliserad/institutionell tillit): "Jag följer en myndighetsrekommendation eftersom jag litar på institutioner och det kollektiva systemet. Däremot kan jag vara mer tveksam till att låna ut pengar till en vän, eftersom ekonomiska transaktioner i Sverige ofta ses som opersonliga och regleras av formella avtal snarare än personliga skyldigheter."

Detta förklarar också varför:

• I Sverige fungerar "rekommendationer" nästan som juridiskt bindande, eftersom de bygger på hög generaliserad tillit till institutioner.
• I Italien ses rekommendationer som förslag, eftersom tilliten grundar sig på individens personliga bedömning snarare än institutionell auktoritet.

1. Sverige som ett kollektivistiskt samhälle
   Sverige uppfattas ofta som ett individualistiskt samhälle på grund av betoningen på personlig autonomi och självständighet. I praktiken uppvisar dock Sverige starka kollektivistiska drag, särskilt genom höga nivåer av social tillit, efterlevnad av oskrivna normer och en stark strävan efter konsensus snarare än individuell särprägel.

2. Lutherskt arv och frånvaron av katolsk bikt
   Sveriges historiska och kulturella grund är djupt rotad i dess lutherska arv. Till skillnad från katolska traditioner, där bikten till en präst fungerar som en institutionaliserad mekanism för förlåtelse, lägger lutherdomen det moraliska ansvaret direkt på individen inför Gud och gemenskapen. Detta skapar ett samhälle där beteende regleras genom internaliserade normer och kollektiva förväntningar snarare än genom externa, individuella förlåtelsemekanismer. Avsaknaden av en biktfader som mellanhand innebär att individen bär fullt ansvar för sina handlingar, vilket leder till starkare social kontroll och kollektiv moralisk övervakning.

3. Identitet, synlighet och avståndstagandet från masker
   I Sverige bekräftas identitet socialt genom öppenhet och transparens. Detta speglas i historiska traditioner som avråder från att dölja sitt ansikte eller sin identitet. Efter reformationen förbjöds karnevalsmaskerader, där människor temporärt dolde sin identitet bakom masker. Motståndet mot maskering som en kulturell norm lever kvar och stärker uppfattningen att man alltid bör vara synlig och autentisk inom gemenskapen.

   Korollarium: Detta historiska motstånd mot masker kan bidra till att förklara varför Sverige under covid-19-pandemin inte rekommenderade allmänheten att bära munskydd, trots att de ansågs vara användbara för vårdpersonal. Idén om att täcka ansiktet i vardagen uppfattades som kulturellt främmande och oförenlig med etablerade normer om öppenhet och tillit.

4. Covid-19-strategin: rekommendationer istället för lagstadgade restriktioner
   Under covid-19-pandemin valde Sverige att inte införa strikta nedstängningar genom lagstiftning. Istället förlitade sig regeringen på att ge "rekommendationer" för att styra allmänhetens beteende. Detta byggde på antagandet att individer frivilligt skulle följa råden utifrån sin tillit till myndigheterna och en känsla av kollektivt ansvar.

5. Rekommendationers sociala kraft i lutherska samhällen
   I katolska länder uppfattas en "rekommendation" ofta som ett förslag, vilket lämnar utrymme för individuell tolkning. I Sverige—där en homogen kulturell ethos och en stark statstradition präglar det offentliga livet—är det däremot inte enbart en personlig angelägenhet att bryta mot en rekommendation. Det ses som ett brott mot kollektiva normer och kan leda till social utfrysning samt känslor av skam eller skuld, vilket i sin tur förstärker efterlevnaden utan behov av juridiska påföljder.